En socialarbetare, en sjuksköterska och en tonåring. Ett axplock av sexuella trakasserier och övergrepp från våra liv.

metoo(Triggervarning! Texten innehåller beskrivningar av sexuella övergrepp)

10 år i omklädningsrummet. Vi stod och duschade efter gympan. Plötsligt kom killarna in i vårt omklädningsrum för att titta på våra kroppar. Vi skrek. Sedan pratade alla på skolan om att jag hade bröst. Jag skämdes och hatade min kropp. Jag tyckte allt var min kropps fel.

12 år på lektionen. Lärarvikarien höll mig alltid på låret när han hjälpte mig och sa att han ville att jag hörde av mig till honom när jag blev lite äldre.

12 år på pyjamaspartyt. Killarna roade sig med att dra ner tjejernas pyjamasbyxor. Jag ville verkligen inte att de skulle dra ner mina. Oroade mig för att de skulle tycka min rumpa var ful. Min kompis hade mens och binda och ville absolut inte att de skulle dra ner hennes. Jag minns att killarna riktade in sig på henne eftersom hon ansågs ha snyggast rumpa. Jag minns också hur vi tjejer organiserade oss. Vi gjorde allt för att förhindra att de drog ner hennes byxor.

13 år på väg hem från festen. Mitt huvud snurrade. Jag ville egentligen bara åka hem till mamma. Mina kompisar var ute och rökte och märkte aldrig att jag gick. Jag märkte inte heller att flera killar från festen följde efter mig ut från lägenheten. När jag kommit en bit bort ropade de efter mig och jag förstod att jag inte var ensam. Redan här insåg jag vad som höll på att ske. De sprang ikapp mig och ställde sig framför mig. De lät mig inte gå förbi. De var alla några år äldre än mig. De våldtog mig i en gränd. Jag polisanmälde aldrig då jag inte vågade berätta för mina föräldrar.

13 år i telefon. Några främmande killar ringde från dolt nummer. De sa att de hört att jag är billig, att de ska knulla mig och spräcka min fitta.

13 år på rasten. Jag förstod inte riktigt varför vår lärare blev så upprörd när hon såg att killarna slog på våra rumpor, drog upp våra trosor så att de skar in och smätte med våra bh-band. Idag förstår jag och undrar varför inte fler vuxna reagerade.

14 år på hemmafesten. Mina killkompisar dansade runt mig. En efter en började de dra i min topp. Jag hade ingen bh och de försökte dra mitt linne åt sidan för att se mina bröst. Tillslut lyckades dem. Jag skrattade nervöst men kände mig väldigt sårad. Hur kunde de göra så mot mig? Vi var ju vänner.

14 år på torget. En killkompis frågade om vi kunde strula. När jag sa att jag inte ville ropade han och hans vänner ”HORA!” efter mig.

14 år på sommaren. Jag vågade inte ha linne och kjol på mig trots att det var varmt ute. Det var inte värt risken att få ryktet som slampa.

14 år på snapchat. Varje dag skickar killar dickpics, kallar mig billig och frågar efter nakenbilder och avsugningar. Den yngsta är 12 år. Jag tror inte deras mammor vet hur de behandlar tjejer.

15 år i skolkorridoren. Alla skrattade när jag gick förbi. De kallade mig ”Fisken” för att någon sagt att jag luktade illa mellan benen. Min klasskamrat som spridit ryktet hade veckan innan låst upp dörren när jag var på toa, som ett skämt?! Det var ingen som retade honom för vad han gjort. Jag fick byta skola.

15 år på internet. Skickade en nakenbild till min pojkvän. Hans vän hittade bilden och skickade den till alla på skolan. Dagen efter kallade 9:orna mig för ”Hora”.

16 år på bussen. Kramade min vän hejdå när den medelåldersmannen tog ett grepp mellan mina ben. Jag fick ett vredesutbrott och flög på honom. Min vän tvingades bära iväg mig. Jag skrek ut över hela bussen vad han hade gjort men ingen vuxen verkade reagera.

17 år i rättssalen. Min barndomsvän förnekade att han våldtagit mig. Hans advokat ifrågasatte varför jag sov i samma säng som honom och varför jag inte hade haft några byxor på mig. Han antydde att jag haft många sexpartners. Som om det hade något med saken att göra? Kommer aldrig anmäla en våldtäkt igen!

18 år på utlandssemester. Det var mycket folk på dansgolvet. Någon smög in en hand under min klänning och tryckte upp ett finger mellan mina ben. Det gjorde ont. Jag hann inte se vem det var.

18 år i krogkön. Classic! Någon säger ”Men ni tjejer kan väl bara visa brösten så kommer vi förbi kön?”. Majoriteten av kvinnor som går på krogen har varit med om detta. Som vuxen kan man hantera det, även om jag tycker det är en onödig kommentar. I mitt jobb däremot har jag mött barn och unga som hamnat i oerhört utsatta situationer pga dessa tankebanor. Jag har träffat barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp av vuxna i utbyte mot något annat t ex komma in på en fest eller få alkohol. Då känns detta ”lustiga förslag” inte lika lustigt längre.

19 år i soffan. Han tjatade alltid på att vi skulle ligga när vi kollade på film. Jag slutade tillslut säga nej. Medan jag kollade på filmen trängde han in i mig. Jag slapp tjatet om jag lät honom göra det.

19 år på toaletten. Några killar följde efter mig in på toaletten precis innan nattklubben skulle stänga. Jag bad dem gå ut men de vägrade. En av dem puttade omkull mig så att jag slog huvudet i kaklet och svimmade. Jag vaknade av att min kompis misshandlar en av killarna som precis legat över mig. Jag blev täkt av blodstänk. Min kjol var uppdragen till magen och mina trosor satt konstigt. Jag visste inte vad de hade gjort med mig men jag vågade inte anmäla då jag inte ville riskera att min vän skulle åka dit för misshandel.

20 år i sängen. Varje gång min pojkvän blev arg på mig innan läggdags visste jag att jag förmodligen kommer vakna av att han trängde in i min anal eller sprutade sperma i mitt ansikte.

20 år på dansgolvet. Någon nöp mig i rumpan. Jag kunde inte se vem det var. Det hände en gång till. Jag sa till i baren. Bartendern svarar ”Du är på krogen hjärtat, det finns många kvinnor som säkert hade uppskattat lite nyp här och där”. Jag blev stum.

21 år på hemmafesten. Hade haft en flirt med en kille under en tid, en av mina närmste vänner. Vi festade ofta ihop. När festen av slut var vi många som skulle sova över. Jag la mig bredvid honom. Att sova så var inget nytt, det hade vi gjort förr. Jag var väldigt berusad och hade svårt att hålla mig vaken. Han försökte ta sin hand innanför mina trosor. Jag ville bara sova och tog bort hans hand. Senare vaknade jag av att han var över mig och hade dragit ner mina strumpbyxor till knävecken. Jag drog upp dem igen och somnade om. Återigen vaknade jag av att han dragit ner mina strumpbyxor och det fortsätter på samma vis. Tillslut reste jag mig upp men hittade ingen annanstans att sova. La mig bredvid honom igen. Nästa dag insåg jag vad han hade försökt att göra. Jag skämdes. Jag skickade ett sms och bad om ursäkt ifall jag fått han att tro att jag ville ha sex och bad om ursäkt för att vi inte haft sex. Att jag gjorde detta är svårt att förklara, men jag kände mig skyldig. Min tanke var att om jag hade haft sex med honom så hade han aldrig försökt att våldta mig. När jag berättade vad som hänt för våra gemensamma vänner var det flera som valde att inte tro mig. De menade att han aldrig skulle göra så och att vi ändå var KK (vilket han ljugit om men som inte heller hade spelat någon roll). De visste nog även om mitt sms. Vem skickar ett sådant sms efter ett våldtäktsförsök? tänkte de nog. Eller så tyckte de kanske att jag fick skylla mig själv eftersom jag var så flirtig? När jag gråtandes ringde och frågade varför han gjort så mot mig fick han andra att tycka synd om honom. Han sa att mitt telefonsamtal var det värsta som hänt honom. WTF?!? Efter det blev jag inte längre bjuden på fester eller middagar. Jag blev utfryst. Allt hade helt plötsligt blivit mitt fel.

21 år på nyårsfesten. Klänningen jag bar hade en djup urringning. Jag kände mig fin. En av mina vänner, som började bli berusad, berömde min klänning. En stund senare började han berömma mina bröst och skämtade om att han tog på dem. Vid ett tillfälle ramlade han in i mig i ett försök att ta på mina bröst. Hans beteende fortsatte under hela kvällen. Jag och min pojkvän åkte hem tidigare än planerat. Det påverkade hela min kväll. Jag kände mig obekväm och var nedstämd. Även om jag vet att det inte var mitt fel så önskade jag att jag inte tagit på mig den där klänningen. Hade jag haft en annan han nog inte betett sig så illa.

23 år på bussen. Ett gäng tonårskillar visslade och ropade efter mig. Jag ignorerade dem. När jag skulle trycka på stopp blev jag orolig att de skulle följa efter. Jag valde därför att åka förbi min hållplats och vänta tills de hoppat av. Jag ville inte riskera att bli våldtagen.

24 år på tåget. Sista nattåget. När jag böjde mig fram för att krama mina vänner på sätet mitt emot tog den kostymklädda mannen sin hand under min kjol och greppade tag i min skinka. Jag vände mig om och knäade honom i ansiktet. Det visade sig vara en bekants pappa. Jag fick senare besked från polisen om att jag var misstänkt för misshandel.

25 år på facebook. Jag hade skrivit en debattartikel om ungdomarna jag möter i mitt arbete. Män i alla åldrar och färger skrev i olika forum. Sa att jag är korkad och undrar om jag inte fått kuk på länge. Någon önskade att jag skulle bli våldtagen av ”marockanska gatubarn”. En annan erbjöd mig pengar i utbyte mot sexuella tjänster. Allt detta för att jag som kvinna tar plats i debatten.

26 år på fältet. Stod i samtal med en upprörd ungdom och dens vänner. Hen hade rymt hemifrån och hade hög ångest. Ungdomen gick med på att vi skulle ringa hem tillsammans och jag var i full gång med att få detta i lås. Just då bröt en manlig polis in i samtalet. Han kollade på mig och sa ”X och X hälsar!”. Jag blev ställd men frågade vilka dom är, tänkte det kunde vara någon ungdom. Han blinkade åt mig och sa ”Mina kollegor, du vet vilka dom är”. Jag kan inte tolka detta på något annat vis än att han flirtade åt sina kollegor? Han tyckte alltså det var viktigare att han fick fram hälsningen än att jag fick utföra mitt professionella sociala arbete så att ungdomen skulle få det stöd den behövde. Det är ok att flirta, men inte att göra det genom att avbryta någons arbete. Det är bara förminskande.

26 år i tidningen. Är med i flera artiklar i syfte att dela med mig av kunskap. Flera män väljer att diskutera mitt utseende istället för kunnande. Jag valde att konfrontera vissa av dem. Flera hävdar att deras konton blivit hackade. Så, vem är det som roar sig med att kapa vita medelåldersmäns facebook för att skriva kränkande saker om kvinnor?.. INGEN.

28 år på jobbet. Min chef spontanmasserade mig, berömde min kropp och ”råkade” boka ett dubbelrum till oss istället för varsitt enkelrum när vi var på konferens.

Dessa berättelser är vardag för kvinnor i Sverige. Det är också vardag för män. Killarna och männen i dessa berättelser är vänner, söner, bröder, pappor, partners, grannar och kollegor. De är män som vem som helst. Män som ingen trodde kunde bete sig såhär. Trakasserier och övergrepp är ett samhällsproblem som män skapar och det är också män som behöver sätta stopp. Börja med att rannsaka dig själv. Vad gör du för att bevara dessa strukturer idag och vad kan du göra för att förändra det? För att kunna bryta dessa normer måste ni män tala med varandra om det och tala med era barn om det. Säg ifrån när ni hör män i er omgivning förminska kvinnor. Säg ifrån om ni ser någon bli utsatt. Nu har du orkat läsa igenom denna text, men orkar du göra något åt det?

Annie Billingsdal – Kvinna och Fältarbetare

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.