Handledning är en mental hygien som motverkar utbrändhet. Det är ett stöd för gruppen och för den enskilde och det innebär en ökad kompetens av teorier och metoder, samt utvecklar kommunikationen inom gruppen.
Jag har träffat Åke Wallberg för att prata om just handledning. Åke Wallberg är psykoterapeut, men har sin grund både som fritidsledare och beteendevetare. Parallellt med att han har utbildat sig har han också arbetat med olika saker inom det sociala området. Erfarenhet inom fältarbete fick han i Göteborg på 80-talet, både i Nordstan och i bostadsområden. Han har även jobbat i Rosengård i Malmö. Idag handleder han bland annat olika fältgrupper och han arbetar också som behandlare med personer med missbruk.
Åke växte upp i en förort till Göteborg och beskriver uppväxten som trygg, men att det runt omkring honom fanns mycket familjer och kompisar med sociala problem. Hans föräldrar var båda vänsterpolitiskt engagerade och Åke menar att hans ursprung har betydelse för varför han blev socialarbetare och också hur han idag ser på sitt arbete. Det systemteoretiska och det narrativa synsättet präglar honom, och ord som solidaritet, helhet och möjlighet till förändring är något han återkommer till.
Jag brinner väldigt mycket för socialarbetarsynen, helhetssynen, och det socialpsykologiska synsättet. Människan som agerar ihop med sin sociala omgivning. Och det tycker jag ska finnas med i handledning.
Så att Åke handleder just fältarbetare är ingen slump. Delvis eftersom han har erfarenhet inom området, men han menar att det också finns en människosyn som tilltalar honom. Det socialpsykologiska och det narrativa synsättet, som han använder mycket i både handledning och behandling, erbjuder en möjlighet att förändra sin identitet och sin situation.
Att någon kommer utifrån och tittar på verksamheten tror Åke är bra, det blir ett stöd för arbetsgruppen, en slags mental hygien. Handledningen bör också ske löpande för att det ska kunna bli en kontinuerlig process. Men det kräver också att varje arbetstagare gör något med det hen får, att processen fortsätter mellan varje handledningstillfälle.
Vi pratar om att det kan finnas en rädsla från arbetsgivaren, att handledningen skulle bli en plats för arbetstagarna att få ”gnälla av sig”. Åke menar att man ska kunna prata om allt man möter i sin verksamhet i handledning, men att det är viktigt att det sedan leder någon vart. Ventilera ska man få göra, men sedan behöver man göra något med det. Annars förlamar det en, och det motverkar syftet med handledning, säger Åke. Det finns också exempel på när hela arbetsgruppen, eller enskilda arbetstagare, har ett motstånd mot handledning. Det tror Åke beror på att de haft väldigt lite handledning, eller dålig sådan. Bra handledning gynnar arbetsgruppen, och i förlängningen också de vi möter i vårt arbete.
I internationell guide till metoder för fältarbete i världen kan man läsa att handledning är en gynnsam faktor för fältarbete. Där står också att det är fördelaktigt om fältarbetaren har tillgång till verktyg att hantera stress, spänningar och risker för utbrändhet. Att bli erbjuden psykologiskt stöd är ett sådant verktyg. Detta bekräftas även i FoU-rapporten Varför handledning som bland annat har tittat på vilket värde handledning har för personal och chefer. Några andra exempel på fördelar som nämns är att handledning ökar förståelsen för klienten, bidrar till den bästa möjliga behandlingen och att det leder till utveckling av professionella arbetsmetoder.
Fältarbetare är sitt eget verktyg och det krävs att man har rätt bra koll på sig själv, menar Åke. Förutom att man behöver skaffa sig rätt kunskaper, är det inom socialt arbete bra att veta vad man själv har för svårigheter och har koll på sina egna ”hang-ups”. Då kan man lättare förstå varför man reagerar som man gör på olika händelser, och använda det i sitt arbete istället för att stå frågande inför det. Det är inte bara kunskap som krävs i fältarbete, man måste man hitta sig själv i jobbet, sin yrkesmässiga identitet. Det är något som handledning kan erbjuda.
Kristin Blom- Fältgruppen Lerum