Min vän Erik jobbar för den ideella organisation Ung Cancer som stöttar och hjälper unga med cancer. Han berättar ofta för mig om sitt jobb och vad deras arbete handlar om. Bland annat berättar han hur de i Unga Cancer stöttar unga i alla skeenden av sjukdomen. De erbjuder stöd när den unge får diagnosen, innan cancern fått stora konsekvenser. De finns där som stöd när den unge genomgår behandling. De finns även där i efterskeendet när den unga genomgått behandling genom att stötta denne i att åter igen ta sig in i samhället och att finna sammanhang utifrån det bagage som det också inneburit att varit svårt sjuk.
I vårt samtal slog det mig att vi arbetar på samma sätt men med olika målgrupper. Som fältarbetare rör vi oss regelbundet och finns tillgängliga i de områden där det rör sig mycket ungdomar. Vi presenterar oss och gör oss hörda genom att informera om vår existens i olika sammanhang som är ungdomsaktuella. Därmed kan vi ofta tidigt upptäcka om unga förändrar sitt beteende, skapa oss en uppfattning hur de mår och vad som just nu är aktuellt bland unga. Av de ungdomar som mår dåligt, har bekymmer eller är på väg in i riskfyllda sammanhang är vår närvaro avgörande för att kunna tidigt fånga upp dessa i det förebyggande arbetet. Vi följer upp vad den aktuella förändringen kan bero på och vi ser vi till att informera socialsekreterare om vår oro kring ungdomen. När socialsekreterarna gjort sin utredning och påbörjat eller erbjudit en insats finns vi fortfarande kvar för ungdomen som en möjlig stabil vuxenkontakt i de aktuella ungdomsmiljöerna. Om den unge inte skulle vara intresserad av kontakt med oss så finns vi trots detta tillgängliga ifall denne skulle ändra sig då vi återigen naturligt redan befinner oss i ungdomsmiljöer. Skulle insatsen avslutas på grund av olika omständigheter, på gott och ont, finns vi även kvar i detta skeende på samma sätt som innan. Vi påminner om vår existens genom vår regelbundna närvaro och då vi får chansen så talar vi om för ungdomar att vi finns tillgängliga om det skulle vara något.
Jag har stor respekt för det jobba Erik utför och för organisationen Ung Cancer. Från våra samtala tar jag med mig något specifikt han berättade för mig. Det finns andra organisationer som arbetar också arbetar med stöd och hjälp till ungdomar men det finns en grundläggande skillnad. Det finns å ena sidan de organisationer som arbetar med att upplysa allmänheten om cancer bland unga och det fruktansvärda denna sjukdom betyder. De arbetar ofta med att berätta om vad sjukdom innebär för unga och har ofta mycket fokus på omfattningen som cancer orsakar. Eriks arbete å andra sidan har sin utgångspunkt i att stärk de unga i att ta kontroll över deras situation, därav budskapet “Fuck cancer”.
Budskapet Ung Cancer arbetar med att skapa forum för unga där de betonar vikten av att fokusera på ungdomens kapacitet att kontrollera sin situation istället för dennes svårigheter. Detta resulterar i att ungdomen kan gå in i en roll som innefattar handlingsutrymme, en roll som annars kunnat betona dennas svårigheter och innefatta en offerroll. Självklart måste vi ta hänsyn till ungdomens förmåga i situationen utifrån förutsättningarna deras tillstånd tillåter oavsett om det handlar om cancer eller sociala svårigheter. Detta tar jag med mig i hur jag skall arbeta med de ungdomar jag möter, att stärka dem och inte fokusera på deras begränsningar. På samma sätt tycker jag att det viktigaste med mitt arbete är att synas och vara tillgänglig, stötta och stärka våra ungdomar i deras handlings- och reflektionsutrymme. Ett arbete som vi måste utför tillsammans med ungdomarna för att öka deras välmående och hälsa fonte dell’articolo.
Martin Wramsby – Fältgruppen Partille