Var är vuxennärvaron på sociala medier?

Jag är född på 90-talet. Jag anses nog ändå relativt ung för att vara utbildad socionom med några års yrkeslivserfarenhet om du skulle fråga de flesta. I mitt arbete som fältarbetare med ungdomar kan jag ofta hänga med i deras vardagliga snack om det senaste inlägget från någon influencer, men ungefär lika ofta så har jag ingen aning om vad de pratar om och känner mig 100 år gammal. Det jag dock vet är att jag inte har någon aning om hur det är att vara ungdom idag och framförallt hur det är att växa upp i en värld med sociala medier så ständigt närvarande.

sociala medier

Det jag vet om hur det är att vara ung idag är ju det ungdomarna berättar för mig. Och med detta i bakhuvudet insåg jag att det skulle vara svårt att skriva denna text utan att de skulle få vara med på ett hörn. I min arbetsgrupp använder vi redan sociala medier som ett arbetsredskap. Ett exempel är de olika kampanjer som vi arbetat med via vårt Instagramkonto där vi har belyst och problematiserat våld i ungas nära relationer via #svartsjukaärinteromantiskt, pornografins påverkan på ungdomar och samhället via #detdärmedporr samt hedersrelaterat våld och förtryck via #detdärmedheder. Dessa kampanjer finns att se igen i höjdpunkterna i vårt Instagramkonto @faltgruppenmolndal (välkomna som nya följare!). Det jag helt enkelt gjorde för att få ungdomarna mer involverade i denna text var att jag bad ungdomarna att dela med sig av sina erfarenheter utifrån olika frågor som jag publicerade i ”stories” på Instagram. Jag är medveten om att denna undersökning inte på något sätt har någon vetenskaplig grund men det ger mig ett hum om vad ungdomar upplever på sociala medier.

Majoriteten, 71 %, av de ungdomar som svarade på min undersökning använder sociala medier mer än 4 timmar per dag. Av de ungdomar som svarade så använde nästan alla både Snapchat och Instagram men även Yubo, Facebook, Youtube, Whats App, Tiktok, Pinterest, kik, Jodel och Vsco var appar som nämndes. På frågan ”Vad är bra med sociala medier” svarade många ungdomar att det är enkelheten att hålla kontakten med varandra, från hela världen, och att det möjliggör för vänskaper, både att hålla vid tidigare vänskaper men också att skapa nya. Vissa ungdomar lyfte även upp att det är så lätt att få reda på nyheter och att bli uppdaterad om det som händer samt att det är roligt att följa sina vänners liv via sociala medier.

Men det finns självklart så mycket som är problematiskt med sociala medier. På frågan ”Vad är dåligt med sociala medier” lyfte ungdomarna själva att vissa använder sociala medier på ”fel sätt”, att det används som en sköld för att anonymt kunna kränka andra och att det finns mycket rasism och mobbning på sociala medier. Men framförallt så lyfte nästan samtliga av ungdomarna all press som det medför, att det finns ett ideal som visas upp som är ouppnåeligt. Ungdomarna beskriver att de jämför sig väldigt mycket med både vänner och andra de följer på sociala medier och att detta tar upp mycket tid och tar fokus från det riktiga livet. Det finns en stor stress över att konstant vara tvungen att vara nåbar. Majoriteten, 63 %, svarar att de känner stress på grund av sociala medier och att det handlar just om att ständigt behöva vara nåbar, hetsen som finns kring skönhetsideal samt att det är stressigt att hinna med att se allas uppdateringar och bilder.

Det sistnämnda är något som vi i vår arbetsgrupp samtalar med ungdomar nästan dagligen om. Unga som växer upp idag med sociala medier ständigt närvarande blir så stressade över att alltid behöva vara nåbara samt får sämre självkänsla över de osunda ideal som visas upp. Detta samtidigt som de ska prestera i skolan, vara duktiga i sina fritidsaktiviteter och gärna ha extrajobb.

Jag tänker tillbaka på hur det var när jag var tonåring. Den viktigaste bilden som togs på hela året var den i skolkatalogen, jag hade ju ingen Instagram-profil där jag kunde lägga ut de bilder som jag var mest nöjd med. Mobbning fanns såklart men det följde inte med hem efter att skolan var slut på samma sätt som det gör idag via sociala medier. Mobiltelefon hade jag ju men den gick det egentligen bara att ringa och sms:a på. Det var en helt annan värld, men det skiljer egentligen bara 10-15 år.

Så vad är det då jag vill ha sagt?

Till alla er vuxna som har ungdomar runt omkring er på något sätt: Var nyfikna, ställ frågor, läs på och framförallt; var ödmjuka inför att ni inte har en aning om hur det är att växa upp som ung idag.

Avslutningsvis vill jag lyfta min yrkeskår, jag är så stolt över att vara fältarbetare för jag vet att många av oss redan gör allt detta. Vi ligger i framkant när det gäller användningen av sociala medier som arbetsredskap och vi har ett nyfiket förhållningssätt gentemot de ungdomar vi arbetar med. Men i den takt utvecklingen går framåt får vi aldrig stanna av. Vi kan alltid fråga lite mer, lyssna lite längre och alltid bli lite, lite bättre fältarbetare.

Elsa Björklund, Fältgruppen Mölndals Stad

En julhälsning till Socialtjänsten

Kära socialtjänst och socialsekreterare. Ni får oftast höra kritik och klagomål när saker inte går som man önskar. Och visst ska man påtala brister och skavanker för att felaktigheter ska kunna rättas till, men nu tänkte jag ta tillfället i akt och säga att det faktiskt oftast går väldigt bra.

 Jag älskar socialtjänsten och vad den betyder för vårt samhälle. Ni ser till att de allra flesta som i stunden inte klarar sig själva får den hjälp de behöver. Ni ser till att människor har tak över huvudet, att familjer utan resurser får pengar till det mest basala, att funktionshindrade och gamla får vård och hjälp, samt att människor i behov av stöd kring kriser och missbruk får stöd. Utan er hade Sverige varit mycket mer ojämlikt än det är idag.

 Vi på fältet möter massor av ungdomar som ni har hjälpt då livet varit svårt. Ungdomar som kommer stärkta från institutioner eller som fått hjälpande samtal eller annat bistånd som räddar liv och ger personerna möjligheten att kliva in i vuxenlivet med de resurser som krävs för att man ska klara sig bättre i framtiden. De berättelserna når sällan ut i media och vi fokuserar inte heller på dem på vår blogg.

Jag vill nästan be om ursäkt för att vi glömmer att berätta om allt gott ni gör. Att vi sällan ger beröm för alla de goda insatserna som görs dagligen. För sanningen är att ni i de allra flesta fallen gör ett kanonjobb; och vi skulle inte kunna göra vårt jobb om ni inte fanns.

Så ett stort tack till alla er fantastiska socialsekreterare som arbetar hårt för våra ungdomar och alla andra som behöver ert stöd.

 Önskar Er och alla andra en riktigt God Jul.

christmas_love_capa-9552

Johan Andersson Berg – Fältarbetare, City i Göteborg

 

Internet som arena för Fältarbete

Att jobba på ungdomars arena ställer höga krav på dig som fältare.  Med dig själv som enda verktyg ska du närma dig unga i riskzon och övertyga hen om att du är att lita på. Att du är en vuxen som står kvar när det känns som om alla andra sviker.

På Tjörn fick vi möjligheter att arbeta med Internet som arena och där skulle vi finnas som en stödjande och slussande funktion. Nätet, mobiler och appar upptar en stor del av vårt arbete idag och är en av de delar där vi stött på mest tragedi.

Nätet är en arena som är dominerad av våra unga, de var här först. De fick prova sig fram för att hitta strategier kring nättrygghet. För här fanns inga vuxna. Idag ser det bättre ut, vi är fler som vågar oss ut, som vågar möta en trasig själ via KIK utan att kräva ett namn.

cyber-bullying

För ett år sedan blev vi kontaktade av en ung tjej via Facebook.
Hon skrev, ”visst har du koll på nätgrejer?”
”Ja jag vill tro det” svarade jag, ”vad kan jag hjälpa dig med?”

”Det finns en sida på internet som är typ som flashback där man kan göra trådar å så, å de finns en tråd där det är ca 26 sidor med nakenbilder på tjejer från området… det finns på mig, minderåriga å  äldre! Har polisanmält men många säger att polisen inte kommer göra något! Vad ska man behöva göra mer?”

Vi lovade att försöka hjälpa till; stödja och slussa är ju vårt uppdrag. Detta var början på ett par intensiva veckor för oss. De 26 sidorna var nu över 40 och detta bara i vårt område. Bilder som stulits, fotats i smyg och manipulerats. Och flickor som inte hade en aning om att de fanns där med bild, namn och ålder. Ibland låg också länkar till profilen på Facebook, Instagram eller cafet som hon brukar gå på.

Vi blev ifrågasatta om detta verkligen var något vi skulle jobba med. För oss var svaret självklart. En ung människa bad om hjälp när hon upplevde att ingen annan fanns. Ja det är just då vi ska finnas.

Det var tunga veckor, många svåra samtal med unga flickor som inte längre ville leva pga. skammen av att ligga ute i pornografiska sammanhang. Vi insåg hur viktiga vi var, att vi inte dömde en avklädd bild. Att vi förstod smärtan det innebar att få en bild spridd mot sin vilja. Att någon stod kvar när andra vuxna la skulden på flickorna.

Under våra år med nätet som ungdomsarena så har vi fått försvara oss och vårt arbetssätt. Åsikter från chefer, medarbetare och föräldrar. Åsikter som, nätet – är det inte bättre att ni arbetar med riktiga problem? Eller får ni betalt för att sitta framför en dator? Bör ni inte träffa ungdomar på riktigt och faktiskt prata med dem. Hur kan ni veta vem ni pratar med? Kan ni verkligen säkerhetsställa hens identitet genom en chatt?

För varje kritisk fråga från vuxenvärlden blir vi bara mer och mer övertygade att det är just på den här arenan vi behövs.

Nätet- det där som förkastas som en virtuell värld där känslor inte blir lika sårade eller där vuxna inte behövs. Den enda arenan där vi släpper in våra små barn själva utan att ta reda på vilka de möter eller pratar med. Utan att ge dem verktyg att hantera situationer som kan uppstå. Trots de senaste årens stora händelser såsom Instagram målet, Husby, Kumla, där unga människor fått sina liv slagna i spillror. Trots att händelser på nätet, på forum och i chatt tagit fysiska konsekvenser så frågar sig fortfarande allt för många vuxna om de verkligen kan, får och vill möta unga via nätet.

För oss är arenan oviktig, vi arbetar för ungas bästa. Om det är via en App eller en parkbänk i en förort spelar egentligen ingen roll. Vi ska stötta, lyssna och slussa till hjälp.

Gabriella Graflund – Fältsekreterare Tjörn

Välkommen till Fältarbetaren

Hej och välkommen till Fältarbetaren – Riksförbundet för fältarbetes blogg!

På årsmötet på Skokloster 2014 röstades det ja till en motion som handlade om att fältarbetare ska synas i den offentliga debatten. I motionen stod det att läsa att diskussionen om ungdomar ofta förs av andra professioner än fältarbetare och att vårt perspektiv därför är viktigt att föra fram. Motionsförfattarna (heja fältgruppen city, Göteborg!) föreslog att en arbetsgrupp skulle bildas, bestående av RIF-medlemmar, som skulle arbeta för att fältarbetare ska ta plats i den offentliga debatten.

Jag som i samma veva precis tackat ja till en plats i styrelsen i RIF, blev väldigt peppad även på detta! Så på nästkommande styrelsemöte ställde jag frågan hur en skulle göra om en ville vara engagerad i arbetet, och vips hade opinionsgruppen sin första medlem. Sedan fylldes gruppen på med två av motionsförfattarna, Mia och Annie, Johan från Angered och sedan under hösten tillkom Elsa, som gjorde sin socionompraktik i fältgruppen Angered, och även Martin från Partille.

Idén om att starta en blogg kom ganska tidigt i arbetet. Det är ett enkelt sätt att nå ut, och det är också ett sätt för fältarbetare i hela Sverige att kunna delta genom att skriva egna inlägg.

megafon svartvit

Det är inte första gången som fältarbetare gör ett försök att vara mer synliga i den offentliga debatten, men det gapar ändå tyvärr ganska tomt med vår kunskap i nyhetsflödet. Jag vet inte hur ofta jag får förklara för andra vad det är jag egentligen jobbar med. Att vara förväxlad med nattvandrare, väktare, fritidsgårdspersonal och kurator är rätt vanligt, även bland de som jobbar inom socialt arbete.  I Lerums kommun, där jag jobbar, vet många hur vi jobbar men flera gånger om året blir vi ändå ifrågasatta- varför är ni inte ute på nyårsafton? Ska ni ha semester på sommaren? Vem jobbar då? Vår chef har lyckligtvis koll på vårt arbete och kan bemöta dessa frågor, men det är ändå intressant att oklarheten består. Jag vet att fältgrupper jobbar på olika sätt, har olika utbildningar och ligger under olika sektorer, men vissa saker har vi ändå gemensamt, tänker jag. Det uppsökande arbetet är i fokus, vi jobbar långsiktigt med relationsskapande och vi får en inblick i ungdomars tillvaro och situation som få andra vuxna får. Den kunskapen tror jag är viktig att vi tillsammans förmedlar!

Kristin Blom – Fältgruppen Lerum