Bilbränder i Göteborg. Tänker på de många samtal jag som fältarbetare haft med ungdomar från Göteborgs förorter. Unga som lärt mig ett och annat och har gett mig perspektiv på livet. Idag tänker jag framförallt på två av er.
En kille som förklarade för mig att leva ett liv utan kriminalitet vad den svåra vägen för honom. Han kunde gå en spikrak väg upp i den kriminella karriärstegen, om han bara ville. Han förväntades även gå den vägen. På så vis skulle han få makt, sysselsättning och pengar. Han var arbetslös när jag lärde känna honom. Han hade varken makt, sysselsättning eller pengar men han kämpade på. Vissa skulle väl hävda att han var nära botten. Vissa politiker skulle nog hävda att han belastade samhället. Han ville absolut inte gå den kriminella vägen. Han ville ta den svåra, den väg som kändes rätt i själen. Han ville jobba och tjäna vita pengar, bidra. Han var så stolt varje gång han sökt jobb. Men vet ni? Under tiden jag kände honom sökte han endast jobb i det område där han bodde. Arbetstillfällena i förorterna är inte särskilt många. Framför mig hade jag alltså en ung klok individ som av olika skäl kände sig så begränsad att han enbart sökte jobb i området han var uppväxt i. Skulle det fenomenet kunna drabba en ungdom från medelklassområdet där jag kommer från? Nej, precis.
Om unga människor växer upp och riskerar att känna såhär, att den “lätta” vägen till känslan av ett värdigt liv är via kriminalitet, där de känner sig osäkra utanför orten, vad har vi skapat för samhälle då?
Ett annat samtal jag kom att tänka på var med en ung kille från en annan förort. Han frågade mig om det finns vita personer som är kriminella. Jag svarade att såklart det finns det och vi samtalade kring detta. Efter ett tag frågade han “Men varför är dom kriminella? Dom är ju inte fattiga?”.
Ungdomar växer upp i ett samhälle med ökade klasskillnader, segregation, ökad bostadsbrist och i ett land där rasism och nazism tar allt större plats i politiken. Politiker som ska vara deras företrädare precis som alla andras. Det är väldigt viktigt att komma ihåg att få av alla de tusentals unga som bor i våra förorter är inblandade i kriminalitet. Det är även få som bränner bilar. Men människor i vårt samhälle får kämpa mer än andra. Vi föds inte med lika förutsättningar. Jag försvarar inte bilbränder och fenomenet har många fler variabler än de jag tar upp. Men jag är inte förvånad att det sker. Är ni?
Annie Billingsdal – Fältarbetare, City i Göteborg