Igår var en tung dag för socialarbetare runt om i landet. Regeringen experimenterar med flyktingpolitiken och förändringarna försvårar möjligheterna för oss att göra vårt jobb. Att stödja människor som är i behov av stöd.

I min arbetsgrupp befarar vi att den nya lagförändringen betyder att vi inom en snar framtid kommer få en ”ny” målgrupp i Göteborgs citymiljöer. En målgrupp av många unga vuxna (över 18 år) som inte har rätt till varken pengar eller boende av migrationsverket och inte heller kan garanteras stöd av socialtjänsten (förutom tvångsåtgärder). Detta för att regeringen har beslutat att den som är över 18 år och har fått ett utvisningsbeslut inte ska få dagsersättning eller boende ordnat. Syftet är såklart att personen ska skrämmas bort från Sverige och istället återvända till sitt hemland.

Det finns mycket i detta som jag kan spinna vidare på. Mycket som inte stämmer överens med min människosyn, med mänskliga rättigheter och den politiska grund som Sverige tidigare stått på. Frågan som jag i mitt arbete främst står inför är vad som kommer hända med alla dem som fått utvisningsbeslut men inte kan återvända till sitt hemland då landet vägrar ta emot dem. För så är det. Marocko är det land som det skrivits mest om men problematiken drabbar människor från olika delar av världen. Afghanistan, Tunisien, Algeriet, Somalia, Irak är exempel på länder som ofta inte tar emot sina medborgare om det inte finns papper som kan bevisa att de kommer därifrån. Tusentals människor kommer hamna i ett vakuum där de kommer vara kvar i Sverige, men näst intill utan rättigheter. De får inte pengar så de kan köpa mat och betala hyra, de får inte boende ordnat vilket betyder att de måste hitta boende själva (hur gör man det utan inkomst?), de har inte heller rätt till sysselsättning och kan bidra genom att gå i skola eller arbeta, vilket gör att de inte heller kan tjäna ”vita” pengar. Människor i denna livssituation finns i Sverige sen innan, men omfattningen av människor i behov av stöd som inte anses ha rätt till det kommer öka markant.

Vad händer med personer som lever i ett land där de varken har rätt till pengar, sysselsättning eller boende? Vad händer med personer som tvingas leva i utanförskap? Personer som flydde för sina liv och kom till Sverige i hopp om att få en bättre chans? Personer som trodde att Sverige skulle vara ett land utan politiskt förtryck och utanförskap?

Jag vet att lagen kommer göra att jag och mina kollegor får se på när unga personer dras ner i missbruk och kriminalitet. Människor måste försörja sig. Jag känner inte till hur stor den svarta arbetsmarknaden är men jag har svårt att tro att alla dem som tvingas leva kvar i Sverige kommer hitta varsitt svartjobb. Om man då nekas ekonomiskt bistånd och inte har en rik vän som kan försörja dig, då återstår helt enkelt kriminalitet och prostitution.

Regeringen verkar vara så bekymrad över att flyktingar kostar pengar. Att ha ett samhälle med människor som lever i utanförskap och riskerar att tvingas in i kriminalitet och missbruk är förmodligen mycket dyrare. Detta är ju något vi socialarbetare och såklart polisen försöker förebygga, men det är väldigt svårt att göra det om regeringens beslut motarbetar oss.

Jag och mina kollegor kommer troligtvis att möta fler unga personer som mår väldigt dåligt och far väldigt illa. Personer som egentligen vill arbeta som polis, läkare eller civilingenjör men som istället kommer leva som hemlösa utan rätt till försörjning. Vi socialarbetare förväntas kunna hjälpa utsatta människor, dessa människor kommer vara bland de mest utsatta i vårt samhälle, men hur ska jag kunna hjälpa dem när regeringen tar bort allt stöd som de har rätt till?


Annie Billingsdal – Fältarbetare, City i Göteborg

4 svar

  1. Fruktansvärt tung fråga, men väldigt bra skrivet. Vi (Socialarbetare För Social Aktion) planerar att dra ihop en halvdagskonferens om hemlöshetens andra sida; dvs inte om bostadsbrist utan om de som även saknar en plats i samhället, sammanhang, trygghet, vardagsrum etc. Skulle ni som möter denna målgrupp vara intresserade av att prata om hur de drabbas, antingen i föredragsform eller i paneldiskussion?
    //Sophia

    1. Hej Sophia!
      Tack så hemskt mycket, kul att du läser vår blogg =)
      Vi kommer såklart gärna och pratar om det, tummen upp för er infallsvinkel! I Fältgruppen City är vår främsta erfarenhet i ämnet kring minderåriga ensamkommande som lever som hemlösa, men tänker att det kan vara minst lika intressant. Eller vad tror du? Sen talar vi gärna om ämnet ovan med, även om det är en målgrupp vi inte arbetar lika frekvent med.
      Ursäkta detta väldigt sena svar.
      Du når mig lättast på 0722-018570 eller annie.billingsdal@socialresurs.goteborg.se //Annie Billingsdal

    1. Tack så mycket Lena Fredriksson, det värmer! Vi uppskattar att du läser vår blogg //Annie Billingsdal

Lämna ett svar till Lena Fredriksson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.