Nu under sommartider är ungdomar på mopeder överallt. Själv minns jag tillbaks till tiden då jag hade moped, min fina metalic blåa crossmoppe, oh ja! Kan fortfarande bli helt lyrisk av att känna lukten av moppe (mao mopedavgaser). Moped gav mig friheten att ta mig var jag ville men också ansvaret att förvalta något mycket värdefullt för mig. Detta ansvar sträcker sig sig dock även till att ansvara för att skydda sig själv och andra när mopeden används.
Vi som fältare måste påminna våra ungdomar om detta ansvar när det inte finns andra som gör det. Visst det är ett tråkigt tjöt men viktigt att ge dem perspektiv på vad det innebär att åka trimmad moped och att inte ha hjälm. De ungdomar jag träffar har sällan mopedkörkort utan kör dessutom olagligt och har därför inte fått information en mopedutbildning innebär. De ungdomar som inte har mopedkörkort kör sällan på sina egna moped, ofta har det lånat mopeden från en kompis. Detta betyder både att de är mindre aktsamma med mopeden och att de inte äger någon hjälm, som de sällan lånar av denna där kompisen som äger mopeden.
En anledning till att inte ha hjälm är resonemanget, som även förekom när jag var 15 år, att polisen inte får jaga dig ifall du kör moped utan hjälm för att risken för olycka är för stor (vet inte om detta stämmer?). När jag var 15 år hade nästan alla hjälm på sig, vad de med trimmade mopeder gjorde för att inte bli jagade var att ta av sig hjälmen när polisen väl började jaga dem. Har inte ännu vågat föreslå detta så kallade alternativ till ungdomarna men tänker att det kanske skulle få dem att använda hjälm resten av tiden, det vill säga då de inte blir jagade?
När jag växte upp fick jag berättad en historien om killen från vårt område som var ett par år äldre, en historia även jag berättar för ungdomarna på fältet. Hans tilläts ha trimmad moped för sina föräldrar och det var ju ingen idé att ha lite trimmat. Skulle du ha trimmad moped så kunde du lika gärna trimma den till max, oavsett var det ju olagligt. Han hade försäkring på mopeden, de ville hans föräldrar, även om försäkringen inte gäller pga att den var trimmad. Det spelade ju ingen roll om den var trimmad dock, skulle det hända en olycka så kunde han ju bara åka hem och trimma ner moped på ett par timmar och få ut fulla försäkringsbeloppet.
Naturligtvis kom den där olycksdagen då han till slut körde på någon, en flicka som han inte sett i mörkret. Han blir tvungen att ringa ambulans för att rädda flickans liv. Därmed hann han inte heller åka hem och trimma ner moped. Försäkringen gällde inte och flickans vård var tvungen att betalas av pojkens familj. Familjen var tvungen att sälja huset för att ha råd med kostnaderna för vården. Eftersom flickan blivit rullstolsbunden var det belopp på över en miljon. Utöver allt detta så är det värsta att pojken var tvungen att leva med händelsen resten av sitt liv, att han orsakat en annan människa så mycket skada. För att inte tala om allt flickan går miste om i sitt liv.
Jag vet faktiskt inte om denna historia är sann, det fick mig som 15 åring att ta beslutet att inte trimma min moped, vilket kändes för jävligt tråkigt just då. En ungdom skämtade obehagligt med mig då han sa om detta skulle hända honom hade han inte stannat eller ringt ambulansen, jag kontrar med:
“Tror du verkligen att du hade åkt därifrån? Lämnat henne att dö?”
Martin Wramsby – Fältgruppen i Partille kommun