Att ha samtal ute på fältet kräver en enorm följsamhet. Vi har oftast ingen egen agenda utan det är ungdomarnas agenda som får styra. Vill de prata om motorer, växellådor och epatraktorer så gör vi det, vill de prata om sina husdjur så gör vi det och vill de prata om sin längtan efter en närvarande förälder så gör vi det. Ungdomarna bestämmer samtalets riktning och vi får se till att följa med. 

Fritidsgården har precis stängt och jag och min kollega står tillsammans med några ungdomar utanför och fortsätter samtalet vi hade med dem inne på gården. En av ungdomarna har precis berättat om hur jobbigt det är hemma men samtalet handlar nu istället om hundar och en av ungdomarna letar fram en bild på sin telefon på en lurvig valp med vit päls, “kolla min hund när den var valp, visst är hon söt!”

Det här samtalet varar i någon timme. Det är en av de varmare vårdagarna men under kvällen så har temperaturen sjunkit till bara några få plusgrader. Ungdomarna står i vårjackor men säger att de inte fryser. Någonstans längre bort ser vi någon som är ute och rastar sin hund, men i övrigt är det tomt och det känns som att vi är de enda som är ute. Jag fryser lite om benen och tänker att jag är glad att jag valde vinterfältjackan, och inte den tunna vårjackan. Vi jobbar i en geografiskt stor kommun och har flera områden att åka till för att se om vi träffar några ungdomar, men just ikväll känns det viktigt att stanna kvar. Jag tar på mig mössan som jag har i fickan och drar upp jackans dragkedja.

Halmstad kommuns hemsida

Bildkälla: Halmstads kommuns hemsida

Gator och torg, oavsett väder och vind, är ungdomarnas arenor och det är här många av våra möten och samtal äger rum. Under den här timmen hinner vi prata om betygssystemet, droger, alkohol, grupptryck, föräldrar, lärare, hundar, katter, moppar, epatraktorer… Samtalet flödar högt och lågt och vi får helt enkelt se till att hänga med.

Samtalen på fältet är ofta omöjliga att förbereda. Vi vet inte vilka vi kommer att träffa, och vi vet inte om de vi träffar är sugna på att prata just den kvällen. Vi vet inte om vi lyckas ställa rätt fråga på rätt sätt så att ungdomarna väljer att berätta för oss hur det verkligen är, om vi ska lyckas komma bakom standardsvaret ”bra” på frågan ”läget med dig?”. Och när de väl väljer att prata så gäller det att finnas där, i fullständig närvaro.

Klockan är strax över 22 och samtalet börjar avstanna. En av ungdomarna åker iväg på sin moppe, två i en epa. Den fjärde erbjuder vi skjuts hem vilket hon nappar på. I bilen brassar vi på värmen så mycket det går och ungdomen erkänner att hon nog fryser litegrann ändå.

Kristin Blom- fältgruppen Lerum

2 svar

  1. Fin beskrivning. “Och när de väl väljer att prata så gäller det att finnas där, i fullständig närvaro.” En fantastisk mening som fångar essensen om vad samtal handlar om! Keep it up!//Erik

Lämna ett svar till Susanne Wigenius Lagergren Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.