Mina tankar är inte revolutionerande. Men jag är så förbannat trött på att förändringen tar så lång tid. Jag är trött att i mitt jobb med ungdomar möta föräldrar som säger att deras dotter varit med om en dålig sexuell erfarenhet och inte en våldtäkt. Jag är trött på att säga till åklagare att ärendet måste hanteras snabbare – att flickan var 14 när hon våldtogs och inte har hört något från polis eller åklagare på nio månader. Jag är trött på att förstå varför ungdomar inte vill anmäla när de utsätts för våldtäkt.
Det gör mig fly förbannad att en 27-årig man kan frias från våldtäkt mot barn för att rätten anser att barnets kropp är välutvecklad för att vara 13.
Jag är trött på att alla känner någon som blivit våldtagen, men ingen känner en våldtäktsman. Socialarbetare måste ta sitt ansvar i att förändra debatten kring våldtäkt och en samtyckeslagstiftning är en viktig del.
Under 2013 anmäldes 5 900 våldtäkter enligt Brottsförebyggande rådet, men de räknar med att det sker cirka 36 000 våldtäkter per år. Det motsvarar ungefär hundra våldtäkter om dagen. Vi som socialarbetare måste ta ansvar för hur vi arbetar med de offer och förövare vi möter. Vi måste synliggöra strukturer, ifrågasätta normer och aktivt arbeta för att förändra dessa. I det sociala arbetet måste vi prata om var gränserna går mellan ömsesidigt sex och sexuella övergrepp.
Rättssystemet fungerar inte så som det ser ut i dag. Jag har svårt i min professionella roll att motivera en person att anmäla att den har blivit utsatt för våldtäkt. Bara var femte anmälan om våldtäkt leder till åtal och 36 procent av åtalen för våldtäkt leder till friande dom.
För att få till en skillnad i sexualbrottslagstiftningen behöver vi verka för en samtyckeslag. En sådan skulle i grunden förändra lagen och skulle bli normerande för samhällssynen på vad som är övergrepp och vad som är ömsesidigt sex. Socialarbetare, som en representant av samhället, borde se fördelarna med en sådan lag och hävda nödvändigheten av en lagförändring.
Jag är inte bara trött på oförstående föräldrar, respektlösa åklagare eller på att ingen känner en våldtäktsman. Jag är trött på att vara en del av en samhällsapparat som ska ta ungdomens historia på allvar men om historien överlämnas till rättsväsendet så kommer den ifrågasättas och tillintetgöras. Jag vill inte representera det samhället.
Mia Sundkvist, Fältgruppen City Göteborg
http://fatta.nu/ – läs mer om sexualbrottslagstiftningen och om varför den behöver förändras
Vore det inte effektivare att ta bort uppsåtsrekvisitet vid vålds och övergreppsbrott?
För det jag uppfattat i de flesta fall som refererats i media så har de friade gärningsmännen som regel klarat sig på bortförklaringar i stil med “jag menade inte/jag förstod inte” vilket inte skulle förändras med en samtyckeslag så länge uppsåtsrekvisitet finns kvar.
Hej Erik!
Kan det inte vara så att vi borde förändra uppsåtsrekvisitet och jobba för en samtyckelagstiftnign?
Att förändra sexualbrottslagen så att den i grunden i den utgår från samtycket tycker jag känns självklart då det egentligen handlar om att det ska vara olagligt att genomföra samlag eller andra sexuella handlingar emot någons vilja.Jag tror inte i sig att en sådan lag ändring skulle leda till fler fällande domar, men det är ett led på vägen.
Många tycker att kravet på uppsåt samtidigt bör förändras till det svagare begreppet grov oaksamhet, vilket jag tycker låter fullt rimligt för att lägga mer tyngd vid samtyckerekvisitet.
Jag kan ha en ännu längre harang om mina upplevelser att frågan om samtycket ofta har en framträdande betydelse vid bedömning av uppsåt, men vi verkar ju vara inne på samma spår, så mitt korta svar: Jo. Uppsåtsrekvisitet bör förändras.
Och sverige borde få till en samtyckeslag.
Allt väl – Mia