“Everybody is a genius but if you judge a fish by its ability to climb a tree it will live its whole life believing that it is stupid.” // Albert Einstein

Föreställningar om personer med så kallade funktionsnedsättningar påverkar människor att tro att deras diagnoser gör att de fungerar sämre än andra och därmed har sämre förutsättningar. Bara begreppet funktionsnedsättning förmedlar detta då nedsättning betyder att ”vara försvagad”. Men att ha en funktionsnedsättning behöver inte alls betyda att du fungerar sämre än någon annan. Du fungerar på ditt eget unika vis, precis som alla andra gör. Ett steg i att förmedla detta är att använda begreppet funktionsvariation istället för funktionsnedsättning.

Många av de unga min arbetsgrupp möter säger att de har någon form av diagnos, oftast ADHD. Bland de unga som säger detta finns de både dem som har fått en diagnos samt dem som inte tillskrivits en diagnos men säger att de vet att de har ADHD då de upplever att de t.ex. har koncentrationssvårigheter.

Det finns förmodligen miljoner anledningar till att en ungdom hävdar att den har en diagnos trots att den inte har det på pränt. En generell uppfattning hos dessa unga kan vara att ungdomen känner att den avviker från normen på något vis. Ungdomen kanske jämför sig med sina vänner och upplever att den inte fungerar som dem på alla plan.

Det är inte ovanligt att dessa unga uttrycker saker som ”Jag kan inte sköta ett jobb, jag har ju Aspergers”, ”Min advokat säger att jag kan komma lindrigare undan om jag säger att jag slog killen för att jag har ADHD, men det var inte därför jag slog honom” eller ”Jag går i en särklass eftersom jag inte är som andra”. Min tolkning av ungdomarnas uttryck är att samhället säger till dem att deras funktionsvariationer gör att de avviker och därmed har sämre förutsättningar än andra, vilket jag tycker är helt vansinnigt.

Jag är övertygad om att den ungdomen som inte trodde hen kunde sköta ett jobb skulle vara en guldklimp för en arbetsgivare. Det kan mycket väl vara så att hen inte kan utföra vilket jobb som helst, men det finns väl ingen människa i världen som kan göra det?

Ungdom nummer två uttrycker att hen kan komma lindrigare undan om hen skyller på sin diagnos. Hen säger själv att hen ville slå personen och att det inte grundade sig i en diagnos. Det är många människor som slår andra av olika orsaker. Jag lovar att alla dessa människor inte slog för att de har en diagnos utan slog av andra anledningar. Diagnoser gör dig inte kriminell men om samhället, i detta fall en advokat, förmedlar den bilden är det klart att oddsen blir högre.

Ungdom nummer tre går i en specialklass. Det kan vara så att det är precis vad den unge behöver. Det kan också vara så att den unge hade kunnat gå i vilken skolklass som helst med rätt stöd. Risken med att separeras från de ”normalfungerande” eleverna är att den unge tror att den är sämre än andra. Alla människors sätt att lära, förstå, tolka, förmåga till koncentration etc varierar. Om skolan hade varit anpassad för att alla ska få sina behov tillgodosedda, oavsett diagnos eller ej, så hade den unge inte behövt separeras till en specialklass och därmed hade risken för stigmatisering minskat.

Jag menar inte att vi ska förneka att det finns diagnoser samt att diagnosen kan innebära svårigheter för individen. Jag menar inte heller att känslan av att ”jag är inte som andra” per automatik skapar upplevelsen av att “jag har sämre förutsättningar”. Vad jag menar är att det kan vara så då samhället ofta förmedlar den bilden. Därför är det viktigt att förmedla till ungdomarna vi möter att även om du har funktionsvariationer så har du rätt till en ljus framtid och förutsättningar för en sådan.

Genom att använda begreppet funktionsvariation kan jag som fältarbetare, som är en del av samhället och strukturen, försöka förmedla till ungdomar att det inte handlar om nedsättningar utan om variationer. Tydliggöra att det inte finns någon som är som alla andra utan att alla människor är unika. Vad som finns är likheter och olikheter, alltså variationer, mellan alla människor.

Annie Billingsdal – Fältarbetare, City i Göteborg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.