Nyhetsflödet ger en bild av att våldet i samhället ökar och blir råare. Otryggheten ökar och rädslan sprider sig som ett virus.
Det finns två sätt att skydda sig från att bli smittad av detta ”virus”. Det ena sättet är att se till att man inte utsätter sig för smitta och isolerar sig. När det gäller våld gör vi det genom att öka mängden poliser; öka deras befogenheter, sätta upp kameror, anlita vaktbolag och undvika att besöka vissa platser och evenemang där risken att drabbas upplevs som större.
Detta är ett säkerhetstänk som allt mer har kommit att ersätta bristen på trygghet. Ett exempel på detta är när man låter poliser åka med på femmans spårvagn mot Hisingen vissa sena kvällar för att ”öka tryggheten”. För mig som resande på denna linje är det dock inte den känslan som fyller mig när polisen kliver ombord. Snarare fylls jag av rädsla och otrygghet när polisen är närvarande. Vad är det som hänt som gör att de är på vagnen? Finns det någon ombord som kan vara våldsam? Har det skett ett brott? Hur illa är det egentligen när polisen måste ha en så hög närvaro på just min vagn?
Med det menar jag inte att polisen inte behövs på vagnen. Men det är snarare bristen på trygghet som kräver deras närvaro; man kompenserar den bristen med ökad säkerhet.
Ett annat sätt att ta sig an ”otrygghetsviruset” är att bekämpa dess uppkomst och på så sätt skapa äkta trygghet. För mig är känslan av trygghet att faktiskt inte behöva oroa mig för våld och att utgå från att ingenting otäckt kommer att hända.
När jag var ung tog jag ofta cykeln och hälsade på hos min mormor och morfar. De bodde i ett hus på landet. Jag behövde aldrig veta om de var hemma eller inte. För var de iväg på ett ärende kunde jag ändå ta mig in genom att använda dörrnyckeln som alltid fanns till hands; hängandes på en spik till vänster ovanför ytterdörren. De var inte de minsta oroliga över att de skulle få ovälkommet besök eller att någon skulle missbruka gästfriheten. Antagligen väldigt naivt; men visar också på en väldigt stark trygghetskänsla.
Att åstadkomma ökad trygghet är ett långsiktigt politiskt arbete. Antagligen behövs det stora strukturella förändringar för att minska utanförskap (som är en vetenskapligt bevisad grogrund för våld och kriminalitet). Vi behöver få en bättre fungerande grundskola, minskad arbetslöshet, minskade ekonomiska klyftor m.m. om vi ska få ett tryggare samhälle med mindre våld och kriminalitet.
Risken är att om vi fortsätter att kompensera bristen på trygghet med säkerhet så kommer otryggheten att fortsätta sprida sig. Själv vill jag gärna kunna bli lika naiv som min mormor och morfar, lita på mina medmänniskor och en dag få hänga min dörrnyckel på en spik ovanför min ytterdörr.
Johan Berg – Fältgruppen Angered